Måndagen den 26 september 2016 var det äääntligen dags för Litteraturhuset Trampolin att lansera Studsa!, vår digitala projektbank för Gävleborgs län. En samlingsplats för alla spännande projekt som pågår i vårt län har stått på vår önskelista i flera år, och nu hade dagen kommit! I samband med lanseringen bjöd vi, tillsammans med och på Högskolan i Gävle (HiG) in till en seminariedag.
Här nedan ges en sammanfattning av dagen, nedtecknad av Karin Forsgren Anderung, Stina Dahlberg och Katarina Larsson och fotograferad av Elin Folkesson.
Under seminariet, som lade fokus på projekt, ville vi särskilt lyfta fram faserna analys och utvärdering.
Frågor som vi ville att seminariet skulle belysa var bl.a.:
- Hur kan aktuell forskning kopplas till projekt jag planerar?
- Varför är det viktigt att planera utvärderingen redan innan projektet startar?
- Och hur delar vi bäst med oss av våra erfarenheter till varandra?
Dagen inleddes med att Katharina Andersson från HiG, universitetslektor i svenska språket och ledamot i Litteraturhusets verksamhetsråd, pratade en stund kring vad ett projekt är.
Hon talade bland annat om att det kan ta tid ibland att få med alla ”på tåget” när det gäller ett projekt, men att det också kan vara välgörande för resultatet. Om vi inte vet vilket mål vi har, kan vi heller inte nå det. Och för att veta om projektet givit önskat resultat, måste vi kunna se skillnad mellan ett ”före” och ett ”efter”. Det kanske låter som självklarheter, men genom att tänka mer på ”efter” innan man startar ett projekt, kan det vara lättare att hålla riktning i genomförande-fasen, när saker och ting brukar kunna tendera att spreta iväg.
I inledningen av projektet är det viktigt att omvärldsspana. Vad finns det för andra projekt som liknar det vi vill dra igång, och var hittar vi information om aktuell forskning. Några tips är att kolla i tidskrifter (t.ex. Förskolan, Pedagogiskt magasin, Alfa), att följa relevanta Facebook-sidor, att delta i seminarier (ECE-gruppen på HiG och Centrum för barnkulturforskning anordnar t.ex. gratis seminarier) och att söka på Google scholar. (Vi på Litteraturhuset Trampolin tycker förstås också att ni ska följa Litteraturhusbloggen…).
Katarina introducerade nästa programpunkt genom att tala sig varm för idén om en samlingssida för projekt, där det finns en stor poäng med att skriva in projektet i dess inledningsfas.
Så var det alltså dags för dagens höjdpunkt (från Litteraturhusets synvinkel…) invigningen av Studsa! projektbank för Gävleborg.
Efter att Karin Forsgren Anderung, verksamhetsutvecklare på Litteraturhuset Trampolin, kort berättat om bakgrunden till Studsa!, fick Åsa Wirén Jonsson, f.d. chef för Litteraturhuset och även en av Studsas initiativtagare, komma upp på scenen för att knyta ihop ett symboliskt band.
Sedan var det dags att visa Studsa-sidan för seminariedeltagarna. Sidan går att hitta via Litteraturhuset Trampolins hemsida: www.sandviken.se/trampolin (klicka på Studsa-ikonen i högerspalten) eller via direktlänk: www.studsa.sandviken.se. På startsidan finns angivet vilken typ av projekt som Studsa samlar och delar, nämligen projekt som främjar:
- barn och ungas läs- och språkutveckling
- barns berättande genom olika estetiska uttrycksformer
På startsidan finns möjlighet att söka efter projekt. Det går att söka på fritext, målgrupp, kommun och kategori (film, litteratur, bildkonst, digitala verktyg osv.) Det går också att söka efter projekt som är gjorda enbart på skoltid eller enbart på fritid (eller både och!). När urvalet är gjort listas projekten med ett foto, titel, kommun, ålder och kategori.
På projektets egna sida finns information om projektets bakgrund, mål och syfte, genomförande, koppling till andra projekt osv. Om projektet är avslutat finns där även information om resultat, effekter, utvärdering och en ev. fortsättning eller övergång i permanent verksamhet.
Genom att projekten får en egen webbadress går det att länka direkt till projekten vid t.ex. marknadsföring på egna hemsidor, i pressmeddelanden, i mejlutskick osv.
För att sidan ska bli framgångsrik krävs förstås att alla i målgruppen (bibliotekspersonal, kulturproducenter, pedagoger i skola, förskola och fritidshem osv.) lägger in så många projekt som möjligt och gärna redan i inledningsfasen. Det är inte särskilt svårt att lägga in ett projekt och det behövs inte jättemycket text. Mer information går att lägga i en pdf-bilaga. Det går också att länka till andra hemsidor och det går att lägga upp fem bilder och även film. Vi på Litteraturhuset kommer förstås att återkomma till Studsa! med jämna mellanrum och uppmana er att lägga in projekt!
Efter Studsa!-presentationen var det dags att presentera ett projekt som Litteraturhuset Trampolin drivit, där vi lagt ner mycket resurser på en omfattande redovisning. Fredrik Lindstrand, Konstfack (f.d. HiG och f.d ledamot av litteraturhusprojektets styrgrupp och vårt verksamhetsråd) berättade om sin studie av Uppdraget under rubriken Med berättelsen som mål och metod i en gränsöverskridande lärprocess.
Fredrik inledde med att prata om vad man kan tänka på innan man går in i ett projekt; syfte, frågeställningar, metod och utvärdering. Frågor att ställa kan bl.a. vara:
- Hur är projektet organiserat?
- Vad behöver vi ta reda på?
- Vad behöver vi samla in för material?’
Det är också bra att fundera över vilka teorier man kan använda sig av när man går in i projektet. Teorin blir de glasögon som man bär på sig genom projektet. I sin studie av Uppdraget använde Fredrik två olika teorier; multimodal socialsemiotik och design för lärande.
När det gäller metod är det bra att tänka på hur man vill samla in det material som ska bli utgångspunkt för analysen av projektet. Det har stor betydelse vilka förutsättningar man har för att bearbeta det insamlade materialet. Det är t.ex. tidskrävande att gå igenom filmat material.
Uppdraget var ett ämnesövergripande projekt utifrån Camilla Lagerqvist bok med samma namn. Det riktade sig till årskurs 6. I Uppdraget användes berättelsen och berättandet som en didaktisk resurs. Avslutningen för de grupper som deltog var just berättelsen som mål. Eleverna fick med sig en skrivuppgift tillbaka till skolan att arbeta med under veckan.
Fredrik gick också in på läroprocessen som begrepp:
- Vad erkänns som tecken på lärande?
- Vilka uttryck för kunnande är vi mottagliga för?
- Vad kan tänkas påverka det vi betraktar som uttryck för kunnande?
Enligt Fredrik Lindstrand är det viktigt att använda elevernas egna erfarenheter för att träda in i lärprocessen. Deras transmediala och multimodala kunskaper blir en viktig del i lärprocessen. T.ex. deras populärkulturella referenser.
Läs mer om Uppdraget i ett tidigare blogginlägg och ladda gärna ner Fredriks studie från vår hemsida.
Sista talare innan lunch var Helene Haglund och Margareta Nordborg från Färila skola i Ljusdals kommun som under rubriken Projekt: skapande som temaarbete berättade om en verksamhet de arbetat med under tio års tid.
På Färila skola arbetas det intensivt under 7-8 veckor på våren med tio tvärgrupper innehållande ca 10-12 elever från årskurserna 4, 5 och 6.Slutproduktionen är en slags kabaret innehållande musik, dans och teater som spelas upp för både övriga elever samt för en allmänhet.
Varje år är det en uppstart med hjälp av t.ex. en egenproducerad trailerfilm där man får ledtrådar till att kunna gissa sig fram till årets tema. Vi fick se en av dessa filmer där temat var Disney och vi mötte bl.a. Robin Hood, Snövit och Lejonkungen som agerade med glimten i ögat.
Under åren har man haft många olika teman, ex. rock, schlager, genus, mänskliga rättigheter, Astrid Lindgren m.m.
Allteftersom åren gått har pedagogerna/projektledarna insett att det tar väldigt mycket kraft att börja från noll och att det är enklare att utgå från ett ”färdigt koncept”. På så sätt frigörs tid som kan läggas på själva produktionen som framförs på scenen. Även mängden rekvisita som produceras har minskats ner, eftersom det också tog för mycket tid.
Från början var de estetiska lärprocesserna det viktigaste, men idag anser Margareta och Helene att lära känna varandra över de olika årskurserna är det som är den största vinsten.
Tvärgrupperna använder man även i andra sammanhang, t.ex. idrottsdagar.
Själva uppsättningen engagerar många tidigare elever från Färila skola som numera går på högstadiet eller gymnasiet. De leder dansgrupper samt spelar i orkestern. Hela projektet skapar alltså ett engagemang i hela byn.
Föreställningen består av två akter så att man både får prova på att spela teater samt att sjunga i kör. Man tar hjälp av dramapedagog för att få alla att våga stå på scen. De som inte vågar prata kan agera. Detta har man sett ge en säkerhet i annat skolarbete som att hålla föredrag etc.
De sista veckorna hyr skolan en revylokal i Färila som är fullt utrustad med ljud och ljus. Föreställningen spelas minst fem gånger för fulla hus (200-300 pers.) och publiken får betala en frivillig entré som sedan används till en studieresa för eleverna åk 6.
När Margareta och Helene hade berättat klart om sitt temaarbete var publiken ivrig att få ställa frågor. Arrangörerna avslöjade att de medvetet låtit Margareta och Helene berätta om sitt projekt på det sätt som vanligtvis sker på seminarier, med fokus på innehållet. Just för att kunna följa upp med frågor kring utvärdering och implementering i den ordinarie undervisningen. Vid frågestunden kom det fram att projektet utvärderas årligen både i pedagoggrupp och bland eleverna, och att mycket av det som kommit fram under åren med temaarbete går att använda i det dagliga arbetet. Men Margareta och Helene fick också med sig en hel del inspiration hem för att kunna göra en ännu bättre utvärdering av nästa års tema!
Efter lunch delades seminariedeltagarna upp i tre grupper, som leddes av Katharina Andersson, Fredrik Lindstrand och Kerstin Bäckman, ämnesansvarig i didaktik på HiG. I grupperna lyftes ett projekt fram särskilt (Agneta Svens presenterade Läs en teater! – Hudiksvall, Gunilla Nybom presenterade Blå ägget och Eva Norrbelius Coleman presenterade Kapprumsbibliotek). Projektets mål och syfte (och ev genomförande) beskrevs och projektägaren och gruppen fick diskutera hur projektet bäst kan utvärderas och hur resultaten kan följas upp. De högskoleanknutna samtalsledarna gav inspel utifrån sina kunskaper och erfarenheter och i den mån det hanns med fick gruppens andra deltagare också möjlighet att berätta om sina projekterfarenheter.
Några nedtecknade kommentarer från diskussionerna:
- Vikten av att ställa frågor som leder till att utvärderingen verkligen leder till något. Hur undvika svar som ”det var jättebra, intressant mm”. Frågans, organisation kring utvärderingen, metoden (enkät, digitalt, intervjuer) mm kan påverka utvärderingen och som utvärderare kan metod mm också styra vad man får ut av en utvärdering.
- Forskning är inte lika med sanning – så här är det! Det finns många metoder, kanske finns det andra som fungerar ännu bättre.
- Kapprummet på förskolan som ett mellanrum! Finns det någon möjlighet att ge sin synpunkt i kapprummet? Ett förslag är att barnen kan få sätta små bilder av deras favoritböcker vid sin plats.
- Vad händer när man kommer som kulturutövare till skolor… vad händer efter ett möte, ett projekt…? Vad är det man utvärderar och vad gör man av utvärderingen….?
- Samarbete med andra ger fler styrkor, det gäller både vuxna och barn. Studsa är ett bra exempel på hur vi kan göra det!
Mycket energi frigjordes i samtalen och fortsatt hög energi bjöd dagens sista föreläsning med läsambassadören Anne-Marie Körling på.
Under rubriken ”Låt texten göra oss gemensamma!” bjöd Anne-Marie Körling på inspiration och reflektion. Genom att låta oss i publiken vara aktiva gav hon oss insikter i hur ord och delar ut texter kan utgöra startskott för samtal och berättelser och hur närläsningen av en text kan spela en avgörande roll i en ung människas liv. Anne-Marie visade många bilder på barn i olika lässituationer, som såväl gav bekräftelser på det vi redan känner till som aha-upplevelser. I allt utgår vår läsambassadör från vad barnen kan, vill och är intresserade av, vilket är befriande och mycket mer inspirerande än att utgå från ett bekymringsperspektiv. Anne-Marie Köring har nyligen utkommit med boken Ovan trädtopparna – Berättelser om att lära sig läsa och att fortsätta läsa och hon delade under föreläsningen med sig av flera av berättelserna från boken – härliga historier som väcker nyfikenhet och vetgirighet.
Anne-Marie lyckades också koppla dagens rubrik – Studsa! – till temat för hennes föreläsning – hur vi skapar gemenskap genom texter och textsamtal.
Anne-Marie Körling stannade kvar i Gästrikland efter seminariet och medverkade på kvällen vid en inspirationsföreläsning i Sandviken. Mer om det i nästa inlägg.
För deltagarna på seminariet tog dagen dock slut efter att Anne-Marie föreläst, och efter att vi på Litteraturhuset påmint dem om att gå hem och lägga in sina projekt i Studsa. Kom ihåg att samarbete ger styrka!
Tack alla föreläsare och deltagare för en fin dag.
