Idag gästar barnbibliotekarie Stina Dahlberg bloggen och berättar om hur vi i Sandviken valt att arbeta med de allra yngsta barnen. Satsningen är en del av vårt strategiska läsfrämjande arbete som vi bedriver under rubriken ”Dela läslust”, och som vi berättat om här i bloggen tidigare.
Under hösten har Sandvikens folkbibliotek börjat erbjuda Pekboksäventyr, en grupp föräldrar och bebisar har träffats sex gånger för att läsa, peka, sjunga och ramsa. Vi kommer att starta upp nya grupper till våren då det har varit ett väldigt lyckat koncept. Här kommer lite reflektioner kring Pekboksäventyr, både hur jag tänkte under planeringen, själva genomförandet och hur jag kommer att arbeta vidare med det.
Biblioteket har under en lång tid haft ett samarbete med BVC där de har kommit med föräldragrupper till biblioteket. Men det är mycket som man ska hinna informera och prata om på denna träff, därför ville jag arbeta mer fördjupat så att föräldrarna på ett mer konkret och praktiskt sätt tillsammans med sin bebis får läsa, lyssna och ramsa. Vår filial Storviks bibliotek har ordnat Pekboksäventyr under några år i samarbete med Familjecentralen, men detta har varit öppna grupper. Jag valde att starta en sluten grupp, vilket fungerade bra. Syftet med träffarna var att inspirera småbarnsföräldrar att läsa och ramsa med sina bebisar. Pekboksäventyret är en metod för att stimulera små barns språkutveckling genom att stödja samspelet och kommunikationen mellan barn och förälder.
Totalt var det tio stycken som fick plats, vilket var en lagom stor grupp. Vi träffades under sex torsdagar mellan kl 10-11 inne på Trampolin. Så här kunde en träff se ut:
Lugn musik spelades medan alla tog plats på den runda, mjuka sagofilten. Jag använde en triangel att klinga med så att alla fick säga bebisens och sitt eget namn. Varje träff började vi med att läsa boken ”Lalo trummar” av Eva Susso. Här använde jag också en trumma för att förstärka den härliga rytmen som finns i boken. Det var intressant att se hur skärpta bebisarna blev så fort trumman plockades fram, det räckte att jag trummade lite lätt med fingertopparna så var de genast med på noterna! Jag valde att bara läsa halva boken, slutade där Lalo pussar på den fina blomman. Varje träff avslutades också med läsning av denna pekbok. Allt för att skapa en igenkänning hos bebisarna.
Därefter läste vi en pekbok. Särskilt mycket gillade bebisarna när det var bilder på andra barn. Lille Vilgot blev så ivrig när vi läste boken ”Ansikten” av Kappel Jensen, han visste inte hur han skulle styra sina armar för att nå fram till boken. Det var viktigt att försöka komma nära bebisarna och visa runt boken så att alla både fick se och känna på bilderna. Därför var också antalet deltagare lagom, annars hade ringen blivit för stor.
Vi läste också tillsammans en eller två ramsor varje gång. Där jag visade rörelserna på en nalle och föräldrarna gjorde efter på sina bebisar. Ramsorna lästes alltid två gånger, vi återkom också till ramsorna under flera träffar så till slut kunde vi dom (nästan) utantill.
Ibland använde jag också lite bakgrundsmusik, t.ex. när vi läste pekboken ”Annabell Olsson” av Lennart Hellsing med Lena Sjöbergs fina illustrationer. På skivan ”Krakel spektakel – Lennart Hellsings bästa barnvisor” finns hela visan med.
Själva bokläsandet tog ca 20 minuter varje gång, en lagom tid för att de små skulle orka hålla koncentrationen uppe. Ibland tog vi en paus efter ca 10 minuter, en boktuggarpaus, där jag passade på att informera om något t.ex. aktuella program för små barn i Kulturcentrum. Vid ett par träffar pratade vi också om ett särskilt tema: språkutveckling, läsa på olika sätt (bl.a. TAKK) och tips på böcker och ramsor. Vid ett tillfälle hade vi en rundvandring i biblioteket och ordnade lånekort till de som inte hade det sedan tidigare. Efter bokläsandet avslutade vi med lite kaffe/te, ett tillfälle att prata både böcker och annat. Bebisarna kunde då botanisera bland böckerna på sagofilten.
Några reflektioner som jag gjort under denna termin är att alla ska få en namnbricka med både sitt och bebisens namn (som kan återanvändas till varje gång). Jag lärde mig bebisarnas namn, men med en namnbricka hade det varit enklare. Antalet deltagare var perfekt, fler hade det varit svårt att ta emot. Åldern på bebisarna (4-8 månader) var också alldeles lagom, en fördel att bebisarna ännu inte lärt sig att krypa. Till nästa termin kommer jag att minska ner antalet träffar per grupp, blir nog 4 st. För att istället kunna starta fler grupper. Jag ser Pekboksäventyr som ett tillfälle att öppna upp föräldrarnas ögon för hur roligt bebisarna tycker att det är med böcker och inspirera med nya böcker och nya ramsor som de inte läst innan. Tidig språkstimulans är oerhört viktigt för barnets språkutveckling. Det är aldrig för tidigt att börja läsa böcker!
