För några veckor sedan besökte Tomas Lidman, ordförande i den statliga utredningen kring läsande och lärande, Silvanum i Gävle på en Kulturfrukost. Tinne Wennerholm från Länsbibliotek Gävleborg fanns i publiken. Nedan delar hon med sig av sina minnesanteckningar.
Tomas Lidmans anförande kretsade kring förmågan att läsa och om Litteraturutredningen. Han menar att det är en omfattande, grundlig och läsvärd utredning. Vi som i alla fall läst delar av den, kan instämma i detta. Utredningen behandlas just nu i kulturdepartementet och det kommer en proposition som riksdagen ska besluta om.
Just talas det överallt om läsande. Ämnet ligger högt på den politiska agendan. Alla har synpunkter på skolan, språkutveckling och det tidiga lärandet. När Litteraturutredningen kom var det inga nyheter men den satte fokus på problemen – hur funkar skolan och det stora litterära systemet? Förslag till lösningar till problemen om författarnas villkor och det litterära stödet skulle tas fram. Det har blivit en enorm uppslutning kring de analyser som Litteraturutredningen har gjort. Många remisser där man är ense om beskrivningarna, har kommit in.
När det gäller läsning så har vi hamnat i bakvatten i Sverige. Vi har legat bra till Europa men de sista 10 åren har vi halkat ner. Från att i legat bland de bästa så ligger vi nu i mitten. Killar i 15 årsåldern kan knappast ta till sig en komplicerad text. För tjejer är resultatet något bättre. Studenter på universitetet kan inte ta till sig lärandet eller läsa mer komplicerade texter.
Läslusten har blivit generellt sämre än vad den var. Martin Ingvar talar om en definition som beskriver när man kan läsa. Vanligtvis sker detta i 7 -årsåldern men numera sker det högre upp.
Många skyller på de barn som kommer från andra länder drar ner resultaten i Sverige på de undersökningar (PIRLS, PISA) som görs. Men, det är inte det enkla svaret. Det handlar mer om socioekonomiska problem som har med segregation att göra. Många invandrarbarn bor i områden med skolor som inte funkar och svenska barn klarar sig inte mycket bättre i dessa områden. Intressant! Vi måste vara uppmärksamma på de problem som uppstår. Bra skolor suger upp bra lärare och duktiga elever. Det finns också en tendens till fler lärarlösa lektioner. Medelklassens barn och barn från familjer med tidig läsning har inga förändringar. Det är inte här problemen finns.
IPads i sig är inget problem i förhållande till läsning. Vi kan läsa på paddan också. Däremot finns ett samband mellan tiden som används till läsning och barns läsförmåga. Vi har inte en evig tid. Det finns mycket som konkurrerar med läsningen.
Viktigt med de små barnen! Läsning måste in i läroplanen. Första insatsen kommer i förskolan. År 1-3 är skolbiblioteken viktiga! Det räcker inte bara med en läsplatta utan läraren har en otroligt viktig roll! Skolbiblioteken och skolbibliotekarierna viktiga. Forskning visar att den dag man bemannar skolbiblioteken går intresset och läslusten upp. Skolbiblioteken gör en stor insats när det gäller barn och ungas läsande.
Läsning grundläggande och inget särintresse. Kan man inte läsa så kan man ingenting annat! Vi befinner oss snart på en nivå på 1600-talet. Den manliga befolkningen hade faktiskt en ganska bra läsförmåga redan då.
Litteraturutredningen föreslår ett Läslyft! Ett samlat grepp omkring grundläggande förändringar när det gäller våra läsvanor. Det finns en ganska bra statistik omkring dessa redan nu och den kan vi använda till kommande jämförelser. En parlamentarisk lösning måste till. Och, detta måste kosta pengar vilket politikerna måste föreslå.
Kommentarer och frågor från publiken:
Konsten att lära barn att läsa. Vad gör vi med de som inte knäcker läskoden. Får man verkligen verktygen att lära barn att läsa på lärarutbildningen? Förändringarna finns i den nya lärarutbildningen år 1-3. Bibliotekarier måste finnas som hjälper och stöttar lärarna i detta.
Det finns en demokratiaspekt samt en skolaspekt. Barn med läsplattor uppmanas att låna e- böcker vilket ger konsekvenser för biblioteken. Dyrt för biblioteken!
