Under fyra dagar gick vi en inspirerande sommarkurs Pedagogisk docka – skapande och kommunikation på Västerbergs folkhögskola. Tillsammans med lärare från dramapedagogutbildningen fick vi fördjupa våra kunskaper kring handdockan.
Kursen var anpassad för att utforska handdockan som ett pedagogiskt verktyg med barn och unga inom t.ex. förskola, skola, vård, kulturskola och det enda som krävdes enligt förhandsinformationen var nyfikenhet och skaparlust. Vi var åtta förväntansfulla deltagare med olika bakgrunder och från olika delar av landet. Under kursen arbetade vi med att skapa och använda dockor som ett verktyg för kommunikation. Varje dag varvades med praktiska dramaövningar för att komma igång med kreativiteten och berättandet.
Skapande av dockor och spelteknik
Under de första dagarna fick vi skapa stavdockor med enkla material. På borden var det uppdukat med tyger, pinnar, fjädrar, pärlor m.m. som kunde inspirera till stavdockor av olika slag. Det gällde att komma igång snabbt utan någon längre tid för funderingar. Uppgiften var att skapa en docka som kunde röra någon kroppsdel. En stavdocka har en grövre pinne eller stång genom kroppen och tunnare pinnar som sitter t.ex. i stavdockans armar. Dockföraren håller stavdockan nedifrån och ger liv till dockan genom att röra och vrida pinnarna. Efter att vi skapat våra stavdockor var det dags att träna på speltekniken. Allas dockor såg olika ut och kunde röra sig på olika sätt och det var dags att utforska sin egen dockas rörelsemönster. Ett bra tips är att sitta framför en spegel när man övar på speltekniken. Vad händer om jag vrider pinnen åt vänster? Vad uttrycker dockan om jag håller upp handen mot pannan? Hur ser det ut när dockan går? Kan huvudet röra sig? osv.
Sedan var det dags att sätta ihop en liten dockteater! I små grupper utifrån de dockor vi hade skapat hittade vi på en liten berättelse. Här gällde det att bekanta sig med varandras dockor och deras karaktärer och egenskaper. Utifrån berättelsen skapade vi en dockteater och en enkel scenografi.
Dockan som uttrycksmedel
Sedan var det dags att skapa handdockor! Vi sydde och skapade våra handdockor med olika material. Vill man inte sy fungerar det även med en strumpa eller vante som sedan kan förvandlas till en figur genom att sätta på den t.ex. ögon, öron, hår. Nu var det dags att lära känna sin docka! Vad heter den? Var bor den? Hur andas den? Hur låter den? Har dockan några speciella egenskaper eller expertområde?
Det tar tid och det krävs en hel del träning för att lära känna sin handdocka och för att få ett fint samspel mellan sin egen röst och dockans. Handdockan blir väldigt personlig och vi fortsatte utforska hur de kan användas för att kommunicera känslor, idéer och berättelser på ett engagerande sätt. Handdockan kan fungera som en bro till dialog, interaktion och lärande. Sista dagen berättade, visade och beskrev alla deltagare sina tankar kring sin handdocka och i vilka sammanhang de kan tänkas användas.
Till exempel vill den musikaliska charmören Torsten gärna sjunga men som inte har någon riktig ordning på noterna. Den frågvise Mondrian som älskar att skapa men missar alltid högläsningen och vill få boken berättad för sig. Eller lilla söta Doris som är upphittad och inte kan språket. Hur ska vi kunna kommunicera med henne? Några andra handdockor vill utforska naturen och tar med oss ut för att upptäcka myrspår och skator i träden medan Partypinglan tycker det är viktigt att dansa och sprida kärlek.
När vi avslutade kursen hade vi plötsligt inte bara fem nya bekantskaper utan 13!
Vill du läsa mer om handdockor föreslår vi den här artikeln från Förskoleforum, ”Handdockor skapar magi”.
