Den här veckan och nästa vecka börjar svenska barn i skolan igen efter ett långt sommarlov, vilket SVT uppmärksammat i en härlig film där barn berättar om sina framtidsdrömmar.
Vår förhoppning är naturligtvis att det ska bli ett läsår där de estetiska uttrycksformerna får ta plats i skolan. I inlägget Mer skapande i skolan? den 13 juni refererade vi till texter i Lärarförbundets tidningar Uttryck och Pedagogiska magasinet, där frågan om de estetiska processernas roll i undervisningen diskuteras.
I Ordning och reda, konsten på fredá – Om fostran, marknad och barnkultur (Centrum för barnkulturs skriftserie nr 49) finns texten Med magin som motivation – att lära för livet med filmpedagogik av film- och TV-forskaren Malena Janson.
Hon inleder med att ställa frågan vad filmpedagogik egentligen är bra för? Den kortfattade förklaring hon presenterar är att filmpedagogik är en estetisk lärprocess som stimulerar eleverna att aktivt se, samtala om och själv skapa film såväl självständigt som i dialog med varandra och med sin lärare.
Hon beskriver därefter fyra filmpedagogiska aktiviteter – det fördjupade filmsamtalet, praktiserad filmförståelse, dokumentärfilmen och sanningen samt filmpedagogisk normkritik.* Avslutningsvis frågar Malena Janson ”Förstörs inte filmens magi, kärnan i filmupplevelsen, av alla dessa aktiviteter?” Hennes svar blir: ”Knappast”. ”Magin används inom filmpedagogiken som motivation – men konst kan aldrig förstöras av kunskap.”
I en annan text i skriften Ordning och reda, konsten på fredá, som baserar sig på det tvärkulturella symposiet med samma namn som genomfördes på Stockholms universitet i mars 2015, berättar skådespelaren och forskaren Niklas Hald om skådespelaren i klassrummet. Textens rubrik är ”Vad gör ni här?” , vilket anspelar på en fråga som Niklas och hans kollega fick av en elev efter en klassrumsföreställning. I texten försöker Niklas på olika sätt besvara frågan kring teaterns och skådespelarens roll i skolan. Han diskuterar hur skådespelarens mål att erbjuda en konstnärlig upplevelse kan krocka med de nyttomål som skolan och andra aktörer kan sätta upp, men landar avslutningsvis rätt nära Lennart Hellsing som menade att ”all pedagogisk konst är dålig konst – och all god konst är pedagogisk”.
På vårt seminarium Att berätta för barn och unga 2015 berättade Niklas om sin forskning kring skådespelaren i klassrummet, vilket finns refererat här.
I höst erbjuder Litteraturhuset Trampolin förskolor och skolor att komma till oss på olika pedagogiska program i en något större omfattning än tidigare. Information om programmen går att hitta på vår hemsida, (som kommer att uppdateras löpande).
Sedan tidigare erbjuder vi också bl.a. de pedagogiska materialen Berättarryggsäcken, Barn berättar med iPad, Uppdraget och En sekund i taget.
Välkommen tillbaka till skolan alla elever och all skolpersonal!
*Samtliga fyra exempel på filmpedagogiska metoder, och många fler, finns beskrivna i antologin Introduktion till filmpedagogik. Vita duken som svarta tavlan (Gleerups 2014).
