Slutseminarium för vårt treåriga projekt trampolinmodellen
I december avslutas vårt treåriga regionala projekt Trampolinmodellen vars syfte har varit att formulera och förtydliga Litteraturhuset Trampolins metoder, arbetssätt och erfarenheter samt att dela och sprida de kunskaperna regionalt. Projektet har finansierats av Region Gävleborg och Sandvikens kommun och bland annat resulterat i boken om Trampolinmodellen. Verksamhetsutvecklarna på Trampolin har inom projektet anordnat utbildningar, föreläsningar och andra fortbildningstillfällen utifrån Trampolinmodellen riktat till en vuxen målgrupp. Bilderboken i centrum – barns berättande och skapande är projektets slutseminarium.
Hur låter deltagarna?
När deltagarna kom till seminariet mottogs de av våra kollegor från kulturenheten och biblioteket som för dagen var iförda Trampolins färgglada overaller. Anna Jonshult, rytmik- och cellolärare från Kulturskolan spelade cello i foajén.
Innan deltagarna fick sätta sig till rätta i föreläsningssalen fick de ett uppdrag att gå fram i föreläsningssalen och lägga en liten färgglad not på ett valfritt ställe på olika notpapper som fanns utspridda på golvet. Det blev till slut ca 70 stycken utspridda noter innan alla deltagarna hade satt sig ned. Tillsammans bildade noterna ett musikstycke där varje not representerade en av deltagarna och alla blev en del i en helhet. Efter en koppling till Trampolins barnsyn och vikten av att se varje barn, fick vi lyssna på hur vi allihop lät tillsammans.
Anna Jonshult spelade upp musikstycket på cello och det alldeles nykomponerade färska stycket ”En underbar torsdag i Sandviken” lät…hm… spännande! Salen fylldes av många höga och låga toner som spretade lite hit och dit. Det var väldigt roligt att lyssna till och ett roligt och Trampolinigt sätt att inleda seminariet på.
Bilderbokens mångfald och möjligheter
Vi från Trampolin inledde med att berätta om Trampolins verksamhet, vi presenterade dagens tema och gav vår syn på bilderbokens betydelse. Deltagarna fick även berätta ett bilderboksminne från sin barndom för varandra. Därefter äntrade dagens huvudföreläsare Agneta Edwards scenen.
Agneta Edwards bakgrund är litteraturvetenskap och hon brinner för att utveckla arbetssätt som kan öppna litteraturvärlden för de yngsta barnen. Hennes två böcker Bilderbokens mångfald och möjligheter och Boksamtal med bilderböcker länkar ihop forskning om litteratur och läsning med verksamhetsnära erfarenheter, och presenterar bilderboksteori och litteraturpedagogik/didaktik och metodik.
Agneta berättade inspirerande om hennes arbete och erfarenheter. Med henne som guide gjorde vi en gemensam läsning av en textlös bok (silent book) av Birde Poulsen. Genom att gå i dialog med boken visade Agneta på hur vi kan använda det vi vet om oss själva och världen för att förstå innehållet i boken. Genom att tolka och samtala om bilder och böcker fördjupas läsningen och blir något mer än att tekniskt ”knäcka-läskoden”. Det visar vikten av boksamtalet, att en djupare läsning skapar förståelse och intresse som i sig är läsfrämjande. Att använda sig av just textlösa böcker är ett tips för att berätta själv och skapa historien utifrån bilderna utan att vara bunden till texten. Här står det egna språket och fantasin i fokus.
Bilden är central även i ”vanliga” bilderböcker. Vi tittade på exempel hur medvetet en skicklig illustratör/bilderboksmakare kan använda sina verktyg, t ex färg och ljus, för att understryka det som händer. Agneta lyfte också fram att valet av bok är viktigt utifrån ett mångfaldsperspektiv och representation. Det gäller att vara medveten om kön, genus, etnicitet, klass, funktionsvariationer och så vidare och välja böcker där olika barn kan känna igen sig. Agneta avslutade med att diskutera nyttan med böcker och betonade att läsningen i första hand ska vara en läsupplevelse och att det i många fall är barnens första möte med konst.
Inspirerande Workshoppar
På eftermiddagen fick våra deltagare dela in sig i grupper och delta i olika workshoppar ledda av bilderboksförfattarna och illustratörerna Johan Anderblad, Viveka Sjögren, Katarina Strömgård, Lotta Geffenblad samt Agneta Edwards.
Johan Anderblad
Johan Anderblad är ett välkänt ansikte för både barn och vuxna genom sin medverkan i olika barnprogram på Sveriges television. Han har skrivit de populära böckerna om Bojan och olika fordon som har fått många barn att intresserad sig för bilderböcker. Under 2017-2019 har även Johan Anderblad haft det prestigefulla uppdraget som läsambassadör som handlar om att sprida läsglädje i olika läsfrämjande sammanhang. Johan berättade insiktsfullt om barns förkärlek för fakta och om hur saker fungerar, vilket har varit utgångspunkten i hans populära barnprogram, men ofta kommer i skymundan i det läsfrämjande arbetet.
Efter Johans föredrag fick deltagarna i ledning av Trampolin prova på att skapa korta filmer med leksaksbilar som fick liv genom appen Stop Motion och Green Screen. Det blev många små korta sekvenser av tjutande däck och bilar.
Viveka Sjögren
Viveka Sjögren är en prisad illustratör och författare, bosatt i Gävleborgs län som bland annat skrivit böckerna Om du skulle fråga Micha och nu senast Pojken i taket. Viveka berättade att hon är en författare som känner stort behov av att möta upp med det som sker i världen i sitt skrivande och att det är viktigt för henne att hjälpa till, att spegla vad barn och deras föräldrar har upplevt.
Om du skulle fråga Micha är översatt till arabiska och persiska och Viveka menar att det är bra att visa svenska barn hur de böckerna ser ut. För oss, som inte kan läsa de språken, är det bara vackra former, inte text. Och det är ju precis samma sak för barn som inte förstår svenska, när vi visar dem våra svenska böcker. För dem är det bara former, inte ord eller bokstäver.
När Viveka skulle skriva Om du skulle fråga Micha, reste hon till Jordanien. Hon berättade att hon ville utsätta sig för öknen, ensamheten och bara ta in intryck. Hon hyrde ett tält i ett tältläger helt ensam, upplevde alla olika färger och lyssnade på hur tyst det är i öknen. Det var egentligen meningen att hon skulle skriva en ungdomsbok men så mycket bilder, färger och intryck blev en bilderbok i stället.
Viveka berättade om varför Micha är gestaltad som en sax i boken. En sax består av två delar, om man tar bara en del av saxen blir den en kniv, det arga, vassa som kan uppstå i ett barn i kris. Och de två delarna kan representera det man har flytt ifrån och det man har flytt till. Människorna i boken är gestaltade som saxar och djuren är gjorda av papper, det är lätt för människorna att klippa sönder allt, för det är vad krig gör.
Viveka menar att läsa den här typen av böcker, med tunga ämnen, är bra att göra på förskolan. Det är en trygg plats med erfarna pedagoger som har förberett läsningen och kan bemöta reaktionerna från barnen. Barnen kan identifiera sig med vad som händer med Micha i berättelsen men det handlar ju om Micha, inte barnet som lyssnar på boken, så då blir det lättare för barnet.
I Vivekas workshop fick deltagarna prova på att göra origami med poesi. Först fick de prova att skriva en dikt med hjälp av bokstäverna i sina namn, och sedan måla mönster på framsidan och baksida på pappret. Efter det visade Viveka hur man viker en pappersbåt, som liknar den i boken Om du skulle fråga Micha. När båten är färdigvikt dyker orden ur dikten upp på oväntade ställen.
På eftermiddagen genomfördes även tre andra workshoppar under ledning av Lotta Geffenblad, Katarina Strömgård och Agneta Edwards. Vad som sades och hände på deras workshoppar skriver vi om i blogginlägget Seminarium med bilderboken i centrum (del 2).
