Rapporten Rum för de yngsta – Barns och föräldrars delaktighet i kulturverksamheter av Barbro Johansson och Frances Hultgren publicerades i maj 2015 som en del i Högskolan i Borås serie Vetenskap för profession.
Författarna resonerar om och problematiserar, med hjälp av exempel från ett treårigt fältarbete, kulturverksamheter för barn i ett delaktighetsperspektiv. Utgångspunkten är forskningsprojektet KUMBA (Kultur med barn), som började med följeforskning av projektet Barnens kulturrum i Borås och sedan fortsatte till andra platser i och utanför staden.
I studien har författarna försökt förstå delaktighet utifrån de allra yngsta barnens perspektiv, där delaktighet inte handlar om att barnen argumenterar med ord, deltar i diskussioner eller utformar förslag, utan mer om att de vuxna är inställda på att möta barnet, att förstå dess uttryck och svara upp mot det som barnen kommunicerar. Delaktighet är i studien knuten till en rumslig kontext, där rummet och dess ting och utformning ses som en aktör, som påverkar dem som finns i rummet.
I rapporten varvas konkreta exempel från Barnens kulturrum och de andra verksamheter som författarna studerat med teoretiska resonemang kring barndom, kreativitet, rummets betydelse osv.
Två viktiga begrepp som lyfts fram är ”mellanrum” och ”flyktlinjer”:
De miljöer som barn vistas i är utformade av vuxna och ger större eller mindre möjligheter för barnen att definiera platsen utifrån sina intressen. Ju vagare en plats är definierad, desto större möjlighet till aktörskap från barnets sida. Mellanrum är det som blir över när annat har ramats in och bestämts. Mellanrummen är mindre övervakade än de avgränsade rummen och därför öppna för olika tolkningar och handlingar. Flyktlinjer ger ökat handlingsutrymme och ger möjlighet till nya kopplingar. Vuxna kan bidra till att skapa mellanrum och flyktlinjer genom att tillhandahålla rum som inte är färdigorganiserade och som erbjuder många möjligheter. Rum där inte regler, rutiner och kontroll helt definierar vilka aktiviteter som ska utföras där. Vuxna kan också bidra genom att erbjuda kunskapsstoff och inspirationsmaterial som går att arbeta förutsättningslöst med.
I rapportens sista kapitel, ”Ett kulturrum för barn”, presenteras en modell för hur barn och föräldrar kan bli delaktiga i kulturverksamheter för barn. Tre nivåer har konstruerats.
På den ontologiska nivån beskrivs en världsbild som innebär att människan är i ständig tillblivelse, att vi skapar vår omvärld och varandra genom våra förförståelser och att vi blir till i kommunikation med andra. På den ideologiska nivån formuleras de värden som framhålls som vägledande i arbetet med barns delaktighet, t.ex. barnkonventionen och påståendet att lek och kulturella aktiviteter är värdefulla för sin egen skull. Genomförandenivån beskrivs i fyra parallella spår: inkludering (att räknas in i målgruppen eller gemenskapen), inspiration (ett rum som erbjuder attraktiva uppleveler och aktiviteter och som uppmuntrar till eget skapande), involvering (besökarna bjuds in till delaktighet)och utmaning (rummet möjliggör mellanrum och flyktvägar).
Författarna förordar ett samhälle där processen och inte resultatet är det viktiga och där kommunikationen mellan människor alltid hålls öppen och menar att med dessa utgångspunkter ”kan ett kulturrum för barn vara ett forum för aktivt medborgarskap i det civila samhället.”
För Litteraturhuset Trampolin gav rapporten såväl bekräftelse på tankar och teorier vi haft kring uppbyggnaden av verksamheten som en uppmuntran att fortsätta utvecklas och inspiration till förbättringar och fördjupning. Alla som är intresserade av barns delaktighet i kulturverksamheter rekommenderas att läsa!
Barnens kulturrum – Knacka på! finns i Kulturhuset Borås. Verksamheten har bl.a. utformats med forskningsprojektet KUMBA som grund.
