En älskad barndomsklassiker får nytt liv.
När mina föräldrar städade vinden hittade de ett foto på mig när jag var liten. Det är mitten på 90-talet och på bilden står jag på trappan till vårt hus endast iklädd en papperspåse från våra lokala ICA i Majorna i Göteborg. Varför gjorde jag det undrar ni? Jo, det var för att jag läst och förälskat mig i Robert Munsch ikoniska bilderbok ”Prinsessan papperspåse”. Prinsessan Papperspåse utkom 1980 men kom i nyutgåva 2021 – ett kärt återseende för mig och säkert många andra. På Litteraturhuset Trampolin arbetar vi med barnperspektiv och barnets perspektiv och ibland kan det vara viktigt att gå tillbaka till vår egen barndom och återbesöka de böcker som vi tror att vi glömt bort men som lever inom oss. Jag kände därför att det var dags att väcka en gammal berättelse till liv för en ny generation papperspåseprinsessor och -prinsar!
Ingen riktig prinsessa
Boken är en klassisk saga med en feministisk twist. Prinsessan Elisabet bor i ett slott, har vackra kläder och ska gifta sig med prins Roland. Men en dag kommer en drake och slår sönder slottet, bränner alla hennes kläder och rövar bort prins Roland. Naken och rasade tar Elisabet på sig en papperspåse, det enda som klarat sig undan drakens eld, och ger sig ut för att jaga draken och lyckas med stor list att befria Roland från drakens grotta. Men när hon äntligen återförenas med prinsen är han inte alls imponerad av hennes sotiga, rufsiga och papperspåse-klädda uppenbarelse. Här får emellertid Elisabet nog och gör slut med prins Roland och på sista sidan kan läsaren se hur hon skuttar ensam in i solnedgången. En tråkig vänsterbok tyckte mina fröknar när jag tog med boken till dagis, men för mig, kan jag tänka så här i efterhand, var det en viktig skildring av en flicka som fick vara smutsig och arg och fel.
Boken vaknar
Berättelsen är enkel och texten är kort och dialogbasrad med få karaktärer vilket gör att den går lätt att dramatisera. En av oss tog rollen som prinsessan och den andra som draken med prins Roland fick vara med som handdocka. Vi gjorde en papperspåseklänning av en avfallssäck och draken blåste flammor genom en eldspruta som vi gjorde av en toarulle. I bakgrunden hade vi en bild på drakens grotta. Vi inledde med att draken hälsade barnen välkomna till drakens sagostund och läste högt från de två första sidorna ur boken. Då steg prinsessan fram och neg för barnen och visade upp sina vackra kläder. Draken fortsatte att läsa men när hon kom till stycket om när draken attackerar slottet hoppade draken upp och utropade ”och det är faktiskt jag som är draken” och så var dramatiseringen igång!
Papperspåse-plagg
Prassel, prassel papperspåse prassel, prassel SAX! klipp! klipp! prassel, prassel papperspåse-plagg!
När sagan är slut pratade vi med barnen om att det var tur att prinsessan inte gifte sig med Roland eftersom det viktigaste inte är hur man ser ut på utsidan utan hur man är på insidan. Jag visade också bilden på mig när jag var liten och berättade att detta var min favoritsaga och att jag brukade göra egna papperspåsekläder och frågade barnen om de vill prova att göra det. Efter det gick vi in i studion där vi dukat upp med papperspåsar och skaparmaterial och barnen fick hjälp att klippa ut hål för huvud och armar och sedan kunde de dekorera sina papperspåseplagg. Vissa barn var prinsessor, andra var riddare och vi hade till och med en papperspåsepolis!
Skribent: Anna Karlsson, Sandvikens folkbibliotek
