Bokmässan i Göteborg 2016 är över, och det med buller och bång får vi väl lov att säga. Den stora debatten innan, under och efter mässan har ju handlat om Nya Tiders medverkan. Frågan om yttrandefrihet ställdes på sin spets, och yttrandefrihet var ju även mässans stora tema 2016 – året då den svenska tryckfrihetsförordningen firar 250 år. Direkt vid huvudentrén möttes mässbesökarna av Yttrandefrihetens lila monter – Freedom of Expression. Montern, vars program bl.a. satts samman av ICORN, The International Cities of Refuge Network och Svenska PEN, var väldigt välbesökt. Issa Touma, fotograf och fristadskonstnär i Gävle, ställde ut foton från bildserien Woman we have not lost yet i anslutning till montern och medverkade i ett program där han berättade om sin utställning och bok med samma namn.
Region Gävleborg medverkade i Bokmässan under parollen #makeitgävleborg och hade årets kanske snyggaste monter. Många barn återfanns i montern där det bl.a. fanns möjlighet att göra egna pins, sticka, prova på VR-teknik och titta på smarta textilier. Söderhamns kommun fanns med i montern och presenterade det arbete man gör kring programmering och berättelser för barn och unga. Arbetet har sitt ursprung i Young Story Architects (YSA), som Litteraturhuset initierat tillsammans med Region Gävleborgs crossmediakonsulent. I YSA-modellen är teknikinlärningen inte bara ett självändamål utan syftar också till att uttrycka något och ge plats för eget skapande. Pedagoger i Söderhamn utbildas nu till YSA-pedagoger och kan sedan fritt låna Raspberry Pi-kit för att arbeta med tillsammans med sina elever.
Vårt län fanns representerade även vid Forskartorget där Högskolan i Gävle hade en monter. I montern erbjöds ett antal 12-minutersföreläsningar på olika teman. Vår verksamhetsrådsledamot och likaledes universitetslektorn i svenska språket, Katharina Andersson, medverkade vid två tillfällen och under rubriken ”Att skriva är hållbart!”. Katharina inledde med att prata om att deskriptiva texter är det första barn skriver, och att de då skriver till en mottagare, inte för att berätta en historia. Barn skriver inte om ingenting till ingen utan om något till någon fortsatte hon. Hon refererade till sin avhandling Pojkar kan visst skriva (som vi berättat om i ett av våra nyhetsbrev) där hon visat att pojkarna när de skriver nationellt prov har en mottagare – den bedömande läraren. Detta uttrycks bland annat genom att de lägger till fraser som ”du vet” och ”eller hur?”. Att skriva är att vara en aktiv, påverkande och deltagande person menade Katharina och avslutade med att fastslå att ”barn ska få skriva texter som berör och som betyder något för barnen och för de som läser.” Något att ta med i arbetet med barn och skrivande!
Barns läsning (eller snarare deras icke-läsning) har varit ett hett ämne på bokmässan de senaste åren och även i år fanns programpunkter på temat. Daniel Sjölin ledde ett av seminarierna, där artisten och författaren Petter Alexis Askergren, Dilsa Demirbag-Sten från Berättarministeriet och författaren och f.d. läsambassadören Johan Unenge samtalade kring ”Läslust som bränsle för kunskapssamhället”. En viss trötthet kring såväl begreppet ”läslust” som kring begreppet ”kunskapssamhället” uttrycktes åtminstone av samtalsledaren, men likväl menade panelen att det finns ett stort glapp mellan vinnarna och förlorarna i kunskapssamhället och att läsförmågan är ett oundgängligt verktyg för att undvika ett framtida utanförskap. Ett härligt inlägg kom från Dilsa Demirbag-Sten när det pratades om vikten av boktips: ”Bibliotekarier är per definition generösa i min värld”.
Ett angeläget seminarium på mässan behandlade Elisabeth A. Nolans bok Granias tårar, som nu ges ut på svenska och de kurdiska språken kirmancki och kurmanji (nordkurdiska). Granias tårar är inspirerad av den uråldriga kurdiska myten De 500 jungfruarna och behandlar angelägna ämnen som tvångsmigration och flykt. Islamiska Statens terror och kriget i Syrien har i det närmaste ödelagt den kurdiska bokbranschen, vilket naturligtvis drabbar det kurdiska språket och slår särskilt hårt mot barnen. Elisabeth kallar det för en ”silent crisis” och menar att språk dör långsamt. Soran Ismail, som läst in Granias tårar som ljudbok på svenska, menade att en av de viktigaste byggstenarna i hans egen integration i Sverige, var möjligheten att få läsa hemspråk i skolan. ”Att bli accepterad precis som jag är – hemspråk is great!”
Avslutar med en bild på två av mässans coolaste besökare – Mumin och Lilla My. Känn ingen sorg för mig Göteborg, vi ses säkert nästa år!
