EN SNABB DJUPDYKNING I LITTERATURHUSETS RUMSLIGA UTFORMNING
Till att börja med så var det fantastiskt kul att få besöka Bokmässan, i vimlet av alla intryck från böcker, bilder, ljus, ljud och framförallt alla människor! Det bästa är att man möter människor som man antagligen aldrig skulle ha mött, om det inte var så att man råkade vara på samma plats, samlade kring ett visst intresse – i vårt fall nu litteraturen. Jag var inbjuden för att berätta om hur vi (då Kidding) har involverat barnen i designprocessen att ta fram ett koncept för Litteraturhuset. Men, för att göra det hela begripligt för alla besökare som bara slinker in i montern utan någon som helst förkunskap så började jag helt enkelt förklara begreppet ”Barnkulturdesign”.
Jag brukar dela upp ordet i tre delar barn-kultur-design där ”barn” innefattar alla människor som är 0-18 år, så både barn och unga och ibland upp till 25 år för vissa projekt. ”Kultur” handlar om barns sätt att leva, lära, utvecklas, leka! Barns idévärld och allt som rör deras existens. ”Design” handlar i mitt fall om rummet, alla detaljer som möbler, färger, saker men också funktioner och atmosfären. Då jag i grunden är inredningsarkitekt och helst jobbar med helheten av rumsupplevelsen. För att komma till poängen i mitt lilla föredrag berättade jag om vikten av att jobba utifrån barnens perspektiv, att involvera barnen som experter i processen. För att bli inbjuden till barnens värld måste man uppfinna och använda alternativa metoder! Och det gjorde vi ju i Litteraturhusprojektet.
Sara Stiber gästbloggade om de olika övningarna vi gjorde tillsammans med barnen, så läs gärna mera om detta i hennes inlägg. Efter att vi hade genomfört träffarna med barn- och ungdomsgrupperna och även en workshop med personalen som har anknytning till Litteraturhuset hade vi hur mycket material som helst!! Nästa steg var då att analysera och tolka all information, all input, och formulera grundstenarna i konceptet. Att översätta allt barnen sagt, gjort, uttryckt, hintat om… till en kärna som kan visualiseras och faktiskt kommunicera en idé som innehåller alla olika värden Litteraturhuset behöver!
I allt myller av information sorterade vi ut, grupperade och förenklade vi massan till ett gäng ledord: Trampolin, Berättare, Studio, (O)verklig och Karta. Orden är till för att beskriva och ringa in idéen, så konceptet byggs på en tydlig plattform som grundas i barnens behov.
Syftet med dessa ledord är också att alla som är involverade i litteraturhusprojektet ska känna sej delaktig och involverade. Det gäller såklart allra främst barnen och ungdomarna! Därför är det viktigt att vi i nästa steg i utvecklingen av konceptet återkopplar, stämmer av och undersöker om konceptet verkligen är det som barnen vill ha? Var det så de menade? Är detta det som de behöver? Därefter är det hög tid att bjuda in barnen i designprocessen på riktigt! Hur ska rummen se ut, vad ska man göra där egentligen? Vilka material, tyger, färger, möbler är sköna? Vad ska finnas i rummen? Vilka aktiviteter ska man kunna göra, hur ska de göras? Och vad tycker föräldrarna? Hur kan man få Litteraturhusets verksamhet att fungera som en naturlig aktivitet i barnens vardag? Frågorna är många, men äventyret har precis börjat!!
