I detta inlägg berättar vi hur en bilderbok kan inspirera till ett spännande sagoäventyr. Vi har gett oss ut på en upptäcktsfärd i fantasin med inspiration från Amanda Bengtssons bilderbok I en helt vanlig skog.
Att läsa en bilderbok är ofta ett äventyr i sig, men att aktivt ge sig ut på en sagovandring är ett annat sätt att uppleva boken. En vandring skapar oändliga möjligheter att sätta sig in i olika situationer och uppleva boken med alla sinnen.
”Ibland känner sig Majvor glad och stark och busig. Ibland liten och ledsen och ensam. Majvor är en helt vanlig liten person, förutom en sak. Hon har nämligen en liten, liten skog på sitt huvud.”
I Majvors skog finns en helt vanlig filurfamilj, med två storfilurer, en gammelfilur och tjugosju stycken småfilurer. Den minsta filuren har ett litet mysägg, ett helt vanligt mysägg.
Vi börjar vårt sagoäventyr med att förvandla oss till filurer. Sedan samlas alla filurer i en cirkel för att bekanta sig med varandra. Hur ser vår filurfamilj ut? Finns det några storfilurer, någon gammalfilur och hur många små filurer finns det? Vi räknar hur många vi är och sedan hittar vi på våra egna filurnamn.
Vi sitter i ring och skickar runt ett ulligt och gulligt mysägg. Vi känner på det, luktar på det och funderar på vad som är bra att ha i ett mysägg. Vad behöver just jag för att må bra? Alla får säga något personligt som hen vill ha i sitt mysägg. Filurerna vill ha choklad, musik, en skön kudde, en leksak, en vän och mycket annat som behövs för att känna sig trygg. Den allra minsta lilla filurer vill ha en godnattsaga.
Nu är det kväll och alla filurer ska gå och lägga sig. Men först måste vi borsta tänderna och göra våra kvällsrutiner. Sedan är dags att säga god natt. Men när alla små filurer har krupit ner i sina sängar och gammelfiluren stoppat om dem upptäcker hen att mysägget är borta och sagoboken har försvunnit. Det kan omöjligt bli någon godnattsaga ikväll. Den minsta lilla filuren vill absolut höra sagan och vill inte gå och lägga sig. Men sagboken är borta, det hjälper inte att de letar. Tillslut ligger alla filurer i sina sängar för att sova.
På natten drar en kall och bråkig vind in i filurfamiljens sovrum som gör det omöjligt att sova. I gryningen vaknar gammelfiluren och upptäcker att lillfilurens säng är tom. Gammelfiluren väcker hela filurfamiljen, men ingen vet var filuren har tagit vägen. Kanske har lillfiluren gjort som Majvor, gått ut i skogen. Kanske har hen gått för att leta efter den försvunna sagoboken. När de inte hittar filuren i huset bestämmer de sig för att gå ut och leta efter lillfiluren. De går ut i skogen, som är en helt vanlig skog.
Hur känns det att gå i skogen? Hur känns mossan under fötterna? Hur låter det när vinden susar i trädtopparna? I en helt vanlig skog. Ibland är det vårt att ta sig fram i skogen och gammelfiluren tar täten för att visa vägen. “Gör som jag”, ropar hen uppmanade. “Hur då?” ropar alla filurer tillbaka. “Vänta och se!” Storfiluren visar en fras av rörelser som de andra härmar. Så fortsätter leken och efter en stund börja alla filurerna känn sig hemma i skogen och tar täten en efter en. En liten filur ropar: “gör som jag!” “Hur då?” svara de andra och härmar rörelserna. En efter en tar de små filurerna täten. Plötsligt har de kommit fram till en gran. På en sten under granen är det dukat till ett kafferep, ett helt vanligt kafferep.
Filurerna smakar på de små kakorna. Hur många sorter finns det. Vi räknar ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju. Vi mumsar på de goda kakorna och dricker kaffe. Alla är så glada att vi brister ut i en sång om hur gott det är med kaffe. Det är ett helt vanligt kafferep.
Men nu hörs tonerna av rock’n’roll och på ett av kakfaten står en kamel och mumsar på en syltkaka. Kamelen gillar rock’n’roll och det gör filurerna också. Alla dansar till musiken. Vi dansar hur som helst och tillsammans.
Det är en helt vanlig kamel förutom en sak… På kamelens ena puckel finns ett litet, litet tivoli.
Filurerna jublar och en ropar: “Ska vi åka berg- och dalbana!” “Ja det gör vi!” ropar alla andra. Och så åker vi berg- och dalbana till en annan filur ropar: “ska vi hoppa?” “Ja, det gör vi!” Alla hoppar. Och så fortsätter leken med glada rop: ska vi åka karusell, ska vi äta glass, ska kasta boll och så vidare.
Ska vi äta sockervadd?
Då hittar filurerna ett sockervaddshus. Det är ett helt vanligt sockervaddshus med en liten dörr och små fönster. Alla får smaka och känna på sockervadden. Det är sött, strävt, kletigt …
Vid huset finns en liten, liten postlåda. Filurerna undersöker postlådan det är en helt vanlig postlåda och när vi öppnar den finns det ett litet, litet brev. Brevet är från den minsta lilla filuren. Vi läser brevet: Skynda er hem jag väntar i min säng och jag vill läsa en bok.
Nu ser vi att sockervaddshuset är filurfamiljen hus. Vi öppnar dörren och går in. Vi är hemma igen. Där i den pyttelilla sängen ligger den lilla minsta filuren. Mysägget är också tillbaka, så alla kan känna sig trygga, och boken ligger och väntar på att bli läst. Vi har varit ute på ett riktigt sagoäventyr.
