Hur berättar man för barn om biblioteket på ett lustfyllt och spännande sätt? Anna Karlsson, barnbibliotekarie på Sandvikens folkbibliotek har tagit hjälp av självaste Alfons Åberg. Med detektivkappan på och förstoringsglas i handen leder hon barnen genom en deckarhistoria om Alfons som tagit barnens lånekort. Med hjälp av uppdrag och ledtrådar lär sig barnen om hur man använder ett bibliotek. Läs här om hennes Bokskola-koncept som hon tillsammans med andra deltagare tog fram under utbildningen i Trampolinmodellen hösten 2018.
Anna Karlsson, barnbibliotekarie på Sandvikens folkbibliotek berättar:
Vad är en Bokskola?
På Sandvikens bibliotek får alla förskoleklasser komma på Bokskola. Där lär de sig om biblioteket och får sitt första lånekort. Vår bokskola är utformat utifrån dramatisering och uppdrag i form av en deckargåta.
Videohälsning
Innan förskoleklasserna kommer till Boksskolan skickar jag ut en videohälsning från Skurk-Alfons där han avslöjar att han har stulit deras lånekort och gömt sig någonstans i biblioteket. För att barnen ska få tillbaka sina lånekort måste de med hjälp av bibliotekarien klara olika uppdrag i bokskolan. Hälsningen väcker barnens intresse och sätter dem in i berättelsen.
Välkommen till bokskolan!
Bokskolan inleds med en samling där jag hälsar på varje barn och på pedagogerna. Sedan frågar jag lite om vad de vet om biblioteket. Ofta vet de att man kan låna böcker gratis och att man behöver ett eget lånekort. Men när jag öppnar kistan upptäcker jag till min stora förvåning att lånekorten är borta! Barnen är förstås inte förvånade och berättar att det var Skurk-Alfons som tagit korten. Jag hittar också en bild på Alfons och ett brev som upprepar vad han sa i videohälsningen och ger en första ledtråd om var lånekorten kan vara.
Förklädnad
Innan vi kan följa den första ledtråden berättar jag för barnen att bibliotekarie faktiskt bara är ett annat ord för detektiv och sätter på mig mina detektivkläder och tar fram mitt förstoringsglas. Barnen får egna spaningskikare som är gjorda av toarullar som målats svarta. Jag betonar att när man är på uppdrag är det viktigt att hålla ihop och smyga så att man inte drar för mycket uppmärksamhet till sig.
Ledtråden leder barnen vidare till Mamma mu och Kråkan som väntar med det första uppdraget. Uppdragen är utformade för att barnen på ett lekfullt sätt ska tillgodose sig kunskaper om biblioteket och står skrivna på skyltar som är utplacerade på olika hyllor på barnavdelningen.
Uppdragen
Första uppdraget finns vid bilderböckerna där barnen ska säga namnet på Mamma Mu och Kråkan.
Andra uppdraget är vid böckerna på andra språk där klassen ska säga minst tre ord på ett annat språk.
Tredje uppdraget är vid Äppelhyllan där barnen ska pröva att läsa med fingrarna genom att sticka ner handen i en påse och beskriva ett föremål.
Fjärde uppdraget är vid lättlästhyllan där klassen måste komma ihåg vilken kod man behöver för att låna böcker med sitt lånekort.
Femte uppdraget är vid faktaböckerna där utmaningen är att skilja på bilderböcker och faktaböcker som handlar om samma sak till exempel björnar, riddare eller rymden.
Sjätte uppdraget är att diagnostisera skadade böcker som hamnat på boksjukhuset.
Sjunde och sista uppdraget är att låna och lämna tillbaka en bok med utlåningsmaskinerna. Här är uppdragen slut men klassen märker snart att det finns mystiska fotspår som leder in under trappan där Skurk-Alfons gömt sig själv och lånekorten under en filt.
Avslutning
När vi hittat Skurk-Alfons frågar jag vad det var som fick honom att begå detta gräsliga dåd! Alfons berättar då att han också går i förskoleklass och stal barnens lånekort för att han var rädd att han inte skulle få sitt eget. Då tar jag fram ett eget kort till Alfons som blivit snäll igen och nu vill vara med och dela ut gåvoböcker till klassen. Sedan får barnen utforska biblioteket och låna böcker med sig hem.
Reflektioner
Deckarbokskolan kräver lite mer förberedelse och planering än den mer traditionella varianten jag kört tidigare. Jag tror dock att utformningen skapar en mer lustfylld och spännande upplevelse för förskoleklasserna. Jag kan även tänka mig att uppdragen bidrar till en djupare inlärning då eleverna måste tillgodose sig bibliotekskunskapen för att ta sig vidare. Trots att stämningen kan bli ganska uppspelt tycker jag samtidigt att klasserna är mer fokuserad och lättare att motivera. För mig är det viktigaste med bokskolan att barnen ska se biblioteket som en lustfylld och spännande plats som har något att erbjuda alla!
Skribent: Anna Karlsson, barnbibliotekarie på Sandvikens folkbibliotek
