Att läsa är att resa

Att läsa är att resa – och resan börjar långt innan första sidan

Det finns ett särskilt ögonblick precis innan man öppnar en bok. Ett slags pirr. En förväntan. Som att stå på perrongen och höra tåget närma sig – fast resan sker på sidor istället för räls.
Men för att den där resan verkligen ska lyfta, särskilt för barn och unga, behövs två kraftfulla biljetter: Förståelse och närvaro!

Förförståelse

Det är lätt att tänka att läsningen börjar med första kapitlet, men i själva verket startar den långt tidigare. I hur eleven går in i rummet. Hur pedagogen eller bibliotekarien öppnar för berättelsen. Vilka upplevelser och vilka känslor som ramar in mötet. Och just där, mitt i glipan mellan vardag och fiktion, uppstår magi. När förståelsen blir en bro. Vi som arbetar med läsning vet att förförståelse inte handlar om att servera allt i förväg. Det handlar om att öppna dörrar till nya världar. Om att skapa igenkänning, nyfikenhet och mod.

Yani av Norah Khalil

I Sandviken har alla åttondeklasser arbetat med boken Yani av Nora Khalil – och sedan har vi skapat en helhetsupplevelse runt boken. Vi ville skapa en resa som gör att eleverna känner:
”Jag förstår varför jag är med. Jag är en del av berättelsen.”

Förförståelsen fanns med i:

• biljetter med citat från boken
• samtal om spegel och fönster
• en miljö som väckte frågor redan i foajén
• förberedelser som gav eleverna trygghet och riktning

När eleverna kom in i lokalen var de inte förvirrade åskådare. De var redan resenärer.

Närvaro

Närvaro är en känsla som måste få ta tid. Närvaro är inget som händer av sig själv. Det är något vi regisserar, omsorgsfullt och medvetet med små, viktiga detaljer som ibland knappt märks, men som är betydelsefulla för helhetsupplevelsen. Tänk dig skillnaden: Elever som kliver in med jackorna på, möter ett rum fullt av sorl och sätter sig utan att riktigt veta var de befinner sig.

Eller…

Elever som välkomnas, får hänga av sig, möter tydliga färger och vägvisare, ljud, ljus, musik… och plötsligt känns det som om Sandviken fått en helt egen tunnelbanestation där varje linje leder raka vägen till Alby.

När vi bygger närvaro bygger vi faktiskt förtrollning. När läsningen blir en resa på riktigt. Det var något särskilt när eleverna klev på tunnelbanetåget och tillsammans färdades mot Alby.
Ljudet, rytmen, stegen genom spärrarna. Vägarna som delades i spegel och fönster.

Det är ofta lätt att glömma att många elever aldrig stått på en tunnelbanestation. För dem är upplevelsen lika ny som boken. Just därför blev den så viktig. Och när vi skapar en upplevelse där kropp, sinne och text möts – då händer något med läsningen. Den landar djupare. Den blir förankrad i både minne och känsla.

Mötet som förändra allt. När Nora Khalil tog plats på scenen var publiken redan med.
Det var som om deras resa hade gjort dem redo att lyssna, ta in och möta författaren bakom orden. De ställde frågor. De svarade på hennes. Det blev ett möte på riktigt– just därför att närvaron var äkta.

De små detaljerna – det stora syftet

Vi som arbetar med litteratur vet att textens kraft sitter i nyanserna. Detsamma gäller läsupplevelser. Det är lätt att anta att elever “förstår” eller “hänger med”. Men när vi:

• skapar struktur
• bygger sammanhang
• tydliggör syfte och mål
• tar bort osäkerhet
• och samtidigt väcker nyfikenhet

… då skapar vi inte bara en aktivitet.
Vi skapar en berättelse. En resa. En helhet där eleverna känner sig sedda, tryggt guidade och delaktiga.

Alla foton: Anna Löfgren