Foto 1: Stefan Tell, Foto 2: Litteraturhuset Trampolin, Foto 3: Anna-Lena Ahlström
Den 12 november riktades många blickar till Sandviken när vi på Litteraturhuset Trampolin på uppdrag av Region Gävleborg arrangerade seminariet Att berätta för barn och unga för sjätte gången. Seminariet sändes digitalt och lockade över 200 deltagare från Sverige, Norge, Finland och Litauen. Här kommer en sammanfattning av dagen!
Rivstart med inspirerande Ylva Hällen
Först ut på seminariet var författaren och programledaren Ylva Hällen som har stor erfarenhet av att skapa interaktiva barnprogram, så som Supermysteriet, Minimello och Ylvania. Hon är just nu aktuell med den tredje delen i bokserien Ylvania som precis har släppts. Ylva delade med sig av sina bästa tips på hur man kan nå ut genom rutan och skapa engagemang och intresse för läsning och skapande. Precis sådana tips vi behöver i en tid då många kulturverksamheter har fått ställa om till digitala lösningar för att nå ut med sina aktiviteter.
Det var intressant att höra Ylva berätta om hur hon arbetar för att nå genom rutan när hon själv deltog via länk. Vi fick direkt se hur Ylva gjorde när hon lekte med vinklar, utnyttjade rummet och röstläge för att hålla oss engagerade och intresserade. Hon berättade bland annat om panikknappen, ett trix som hon använder sig av för att återfå uppmärksamheten när barnen börjar tröttna eller fokusera på annat. ”Panikknappen” är en oväntad vändning, pryl eller liknande som gör att barnen hajar till och blir överraskade. Perfekt att använda när man behöver väcka publiken och ta tillbaka fokus.
Något som Ylva lyfte fram flera gånger och som har genomsyrat hennes arbetssätt är vikten av att se och lyssna på barnen själva och skapa möjligheter för barn att bidra och hjälpa till. Alla barn kan bidra med något och att det gäller att se och lyfta fram varje barns unika del och att ge kvitton på att barnens deltagande spelar roll och är värdefullt. Vi fick se flera klipp från hennes olika TV-program för barn där barns delaktighet och inflytande har drivit fram och fördjupat berättelsen.
Ylva skapar ofta världar tillsammans med barnen, något som vi på Trampolin också ofta gör. Vi använder gärna världar som igångsättare i våra skapande workshoppar och har märkt att det fungerar väldigt bra när barnen får möjlighet att sätta in det de skapar (sina egna berättelser) i ett större sammanhang. Det som är fint med detta är att alla har möjlighet att bidra utifrån sitt intresse och förmåga. Allt kan få plats i världen och alla delar bidrar till att ge världen liv.
En riktig kioskvältare
Under seminariet såg vi på kortfilmen ”The Kiosk” av filmregissören, illustratören och författaren Anete Melece. Filmen har visats och prisats över hela världen och handlar om Olga som är fast i sin kiosk men som fantiserar om fjärran stränder. Anete berättade i ett förinspelat inslag om hur hon fick idén till berättelsen och om sitt arbete med att omvandla filmen till bok. Bilderboken Kiosken kom ut på svenska 2020. Det var spännande att höra Anete dela med sig av sin skaparprocess och vi fick se exempel på tidiga skisser som visade hur Olgas liv växte fram, höra om intervjuer med både kioskbesökare och kioskägare samt se fotografier från den riktiga kiosken i Art déco-stil från Riga som inspirerade Anete i utformandet av kiosken i filmen och boken.
Efter Anetes intervju var det dags för oss på Trampolin att berätta om vårt litteraturprojekt Olgas kiosk som riktar sig till förskolan och som är inspirerad av Anetes bilderbok Kiosken. Vi berättade om varför vi valt att just jobba med den boken. Kiosken är en sådan bok som vi direkt kände att den här måste vi göra något med. Den fångade oss direkt. Den fina, knasiga och annorlunda berättelsen om Olga, och Anete Meleces underbara, humoristiska illustrationer men samtidigt allvarliga historia fångade oss. Olga som är fast i sin kiosk men trots sina begränsningar uppnår sin dröm. Alla har vi ju något som begränsar oss men begränsningar skapar ju också nya möjligheter.
Vi berättade också om hur vi fått tänka om hur vi arbetar med tanke på covid-19. När vi gör workshoppar med förskolebarn brukar vi vara nära dem och skapa tillsammans, men eftersom vi förstod att restriktionerna skulle fortsätta även under hösten 2020 , insåg vi att vi måste planera så att litteraturprojektet skulle kännas säkert för alla parter. Vi bestämde oss ganska tidigt för att göra en dramatisering, där vi kunde hålla ett säkert avstånd men ändå interagera med barnen. Kiosken handlar om drömmar, längtan och om att lämna den invanda tryggheter för det okända och vi berättade hur barnen i föreställningen får följa med oss på en resa till Olgas kiosk och träffa figurer från boken. En flod av blått tyg är central i scenografin för att skapa en naturlig avdelare för publiken och oss på scenen. Ett sätt att på ett naturligt sätt hålla avstånd i coronatider utan att förstöra magin utan väva in det berättelsen istället.
I samarbete med två musikpedagoger från Sandvikens kommuns kulturskola arbetade vi fram en interaktiv föreställning utifrån Kiosken. Vi visade en film där musikerna fick berätta om hur de tagit fram musiken och filmen visade även delar ur föreställningen.
För att uppmuntra förskolepedagoger att arbeta vidare med berättelsen om Olgas kiosk, berättade vi att varje förskolegrupp får med sig ett exemplar av boken till förskolan samt en påse med inspirationsmaterial för att skapa egna fantasifulla glassar och leka kiosk. Vi avslutade vår programpunkt med att visa en film. Filmen visar hur barn från förskolan Flygande Draken leker kiosk och skapar glassar med inspiration från Olgas kiosk. Vi fick också se hur de gärna ville leka buspojkar som snattar godis från kiosken, något som var hämtat från en scen i boken och som har gjort stort intryck på barnen.
Avslutning med bilderboken i fokus
Seminariets sista programpunkt var ett samtal med förlagschefen Erik Titusson från Lilla Piratförlaget som var det förlag som tog in bilderboken Kiosken till Sverige. Erik berättade om varför han tycker att det är viktigt med bilderböcker som roar, oroar och väcker känslor. Samtalet handlade om vad som får skrivas för barn, hur stark barnboken står dig idag och hur spelvärlden har påverkat barnböckerna. Erik berättade ur sitt perspektiv som förlagschef att boken står sig förvånansvärt stark i ett förändrat medielandskap och att barnboken har blivit ännu bättre än tidigare. Förlagen har tvingats se till vad som utmärker barnboken och alla dess fördelar. Bilderbokens bläddring är en stor del av dramaturgin och hela boken kommunicerar med läsaren, alltifrån papperskvaliteten till utformningen och berättelsen.
På frågan om innehåll i barnböcker och hur berättelser upplevs så tryckte Erik på att alla barn är olika och inte en homogen grupp. Alla barn är individer och upplever inte samma bilderbok på samma sätt, utan på olika sätt. Alla 7-åringar är inte lika, lika lite som att alla medelålders män är lika. Det är bra att påminna sig om. Den stora utmaningen idag är att läsförmågan minskar och här lyfte Erik tre saker som han ser som extra viktiga för att vända den trenden. Det handlar om att vara läsande förebilder, att högläsa tillsammans och att följa bibliotekslagen så att det finns skolbibliotek på alla skolor.
