Under våren har vi provat att ha några gemensamma sagostunder i den öppna verksamheten för de yngre barnen på Trampolin. Tillsammans med en av Kulturcentrums barn- och ungdomsbibliotekarier genomförde vi bland annat en familjelördag på temat Vår som vi tyckte blev så lyckad att vi nu har bjudit in en förskoleklass att prova på konceptet för att se hur vi kan utveckla det vidare.
Familjelördagen bestod av sagostund med dockteater samt en skapande-aktivitet där barnen gjorde egna collagebilder med inspiration från bokens illustrationer och rekvisitan vi hade tillverkat till dockteatern.
Boken vi läste var Den mycket hungriga larven av Eric Carle, en klassiker från 1969 med mycket färgglada och vackra illustrationer.
Sagostunden inleddes med att barnen fick göra en del av rekvisitan i den dockteater vi tänkte ha i samband med läsningen. Alla barn fick sätta upp färdiga strålar på solen för att den skulle bli varm och så att våren skulle vakna.
Eftersom vi har tillgång till ett fantastiskt Berättarrum hade vi själva sagostunden där inne. Vi drog för draperier och gjorde det mysigt med filtar och kuddar. Tre scenmoduler från Cafeköket fick bli en tillfällig vägg där dockteatern kunde spelas.
I ett tidigare inlägg har vi skrivit om en studie av syfte, kvalitet och barnsyn i bibliotekets sagostund, där man utifrån observationer av sagostunder på bibliotek bl a upptäckte att de deltagande barnen visade stort intresse för bilder och rekvisita men att de inte alltid fick utrymme för det intresset i själva sagostunden.
Under själva sagostunden fick barnen därför möjlighet att delta aktivt genom att bland annat berätta om olika vårtecken de upptäckt, mata larven med olika saker (inplastade bilder från boken), sjunga för den när den skulle sova och gemensamt fundera över vad puppan skulle förvandlas till.
Efter sagostunden fick de som ville följa med in i Studion där vi gjorde egna vårbilder med hjälp av silkespapper, lim och genomskinlig plast.
Barnens egna bilder som föreställde larver, fjärilar och blad kunde sedan fästas på pinnar och fungera som rekvisita i en ny spontan berättarlek där bibliotekarien och även en förälder fick läsa boken igen och barnen kunde leka med sina skapade figurer och rekvisitan.
Den spontana lekens betydelse för barns läs och skrivutveckling är också något som diskuteras i Ulla Dambers och Jan Nilssons text Högläsning med förskolebarn – disciplinerande eller frigörande? (ur boken Svensk forskning om läsning och läsundervisning.) De beskriver två olika synsätt på läs- och skrivinlärning i förskolan. För det första ett mer traditionellt synsätt med språksamlingar där språket tränas med rim och bokstavslek och läsvila med syfte att ge lugn och ro, och för det andra ett mer tematiskt sätt att arbeta med litteraturen där barnen interagerar och skapar mening utifrån den berättelse de har tagit del av. Där innehållet är viktigt och läsningen blir aktiv genom användande av rekvisita, dramatisering och bearbetning med olika skapande-aktiviteter. Damber och Nilsson pekar i studien på att det tematiska arbetssättet skapade mer motivation hos barnen och ofta ledde till spontana rollekar och skrivaktiviteter där alla deltog på sin nivå.
Det här vill vi gärna utforska vidare i höstens verksamhet för barn både på deras fritid och förskoletid. Hur kan vi bäst stimulera barns nyfikenhet och lust till läs- och språkutveckling med hjälp av aktiv högläsning?
