Sedan hösten 2013 bedriver Litteraturhuset projektet Young Story Architects tillsammans med Kulturutveckling/crossmediakonsulenten och Högskolan i Gävle. Läs mer om projektet här. Projektet syftar till att undersöka programmering som verktyg för barn och ungas berättande. Till stöd för berättandet har vi använt datorn Raspberry Pi och programmet Scratch. Nedan delger crossmediakonsulent Josephine Rydberg Lidén sina tankar om Raspberry Pi och Scratch.
Raspberry Pi-datorn är en mycket liten dator som kom ut på marknaden så sent som 2012. Teknikfreaks hade stått på kö och väntat på sina förbeställda enheter med nagelbitande iver. Entusiasmen kring releasen åtespeglades inte i de sedvanliga glansiga mittuppslagen med rubriken “cool thing of the week” i diverse teknikmagasin utan mer som en gräsrotsrörelse med framväxande code clubs och hacker days för barn och unga.
Syftet med Raspberry Pin är att den fungera som pedagogiskt vertkyg, därför är den tydlig, utsidan är transparent och innehållet avskalat, dessutom är den billig i jämförelse med annan hårdvara (ca 350 sek). Naturligtvis är operativsystemet, Raspian, utvecklat som open source produkt.
Gruppen som tog fram Raspberry Pi-datorn fick alla en tidig start på programmeringsbanan under en tid då ytterligt få skolor erbjöd någon form av IT-undervisning. Istället lärde de sig genom att pröva sig fram och plocka isär sina hemdatorer för att se hur de fungerade och sedan montera ihop dem igen. Något som kräver inte bara exceptionellt vetgiriga barn utan också exceptionellt tålmodiga föräldrar med resurser att ersätta en havererad dator. Idag har i stort sett alla barn i Sverige tillgång till dator, ofta både på skolan och i hemmet, sällan eller aldrig uppmuntras barn att plocka isär dem för att se hur de fungerar, med all rätt. Datorns insida är inte lika lätt att använda för självstudier idag som för 30 år sedan.
I min familj samsas vi om en Macbook Air, även om vi kanske skulle kunna ta isär den skulle vi knappast bli klokare för det, stämmingen hemma skulle bli minst sagt kylig och vi skulle alla få leva på havregrynsgröt några månader tills vi hade råd att investera i en ny.
Idag står datakunskap på schemat i grundskolan så varför behövs då en ny produkt som Rasberry Pi? Efter en närmare undersökning (ett samtal med sonen i mellanstadiet) framgår att lektionerna i datakunskap vilar stadigt på tre ben:
- Lära eleverna söka säkert på internet.
- Lära eleverna word-programmet
- Lära eleverna göra powerpoints (de flesta svenska instutitioner har byggt upp sin IT-verksamhet kring Microsoft-licenser)
Att lära eleverna navigera tryggt på nätet och använda några av de vanligaste programvarorna är förstås gott i sig, men vad med det egna skapandet som poängteras så starkt i andra ämnen?
Programmering är språk (många olika språk) och med tanke på hur stor vikt grundskolan lägger vid språk utöver läsning och läsförståelse är det märkligt att programmeringspråk är något eleverna kan lära sig behärska först på högskolenivå.
Precis som grundarna av Raspberry Pi tyckte vi att detta var ett bekymmersamt läge och ville därför i projektet Young Story Architects (YSA) ta fram en metod för att göra det lätt att arbeta med programmering som språk redan i grundskolan. YSA-modellen handlar därför om både berättande och hur man bygger ett gott sådant och kan därmed fungera lika bra på svenskalektionen som datakunskapen.
Raspberry Pi-datorn är utrustad med Scratch, ett program där du gör det själv, enklare spel eller animeringar t ex.
Det är det programmet vi använder till YSA-undervisningen för att det är visuellt, med tydligt utformade programmeringskommandon som byggstenar. Kommandona består av korta meningar som; “gå 10 steg”, “studsa vi kanten”, “upprepa för evigt” och har färgkodade bakgrunder för att indikera typ av funktion. Dessa byggstenar styr en liten figur som genast utför dina givna kommandon på en separat del av skärmen. På så sätt får du omedelbar bekräftelse på om du gjort rätt eller inte, vilket i sig blir en läxa om du inte har det och en belöningseffekt när allting ser ut som du tänkt. För den som kanske kan känna sig en smula trött på konstant och omedelbar bekräftelse på sitt eget feltänk finns det mer pedagogiskt stöd att få. Både Raspberry Pi och Scratch har stora levande online communities där det finns massor av tips, problemlösning och kontakter att finna.
Länkar:
