RSS Feed

Fakirerna och vi – om bokprat och vad som händer efteråt

0

18 september, 2017 av Karin Forsgren Anderung

Lyssna på sidans text med ReadSpeaker

Forskningsrapporten Fakirerna och vi – en studie om bokprat som läsfrämjande insats har skrivits av Catarina Schmidt och är framtagen på uppdrag av Kultur Skåne/Region Skåne.

Rapporten tar sitt avstamp i den studie kring läsfrämjande insatser som genomfördes hos folkbiblioteken i sex län/regioner i södra Sverige 2014 (som vi har berättat om i ett tidigare blogginlägg).

Rapporten bygger på en studie av totalt sex bokprat på tre folk- och skolbibliotek och belyser och problematiserar  bokpratet, samtidigt som den innehåller en studiehandledning som är tänkt att användas av bibliotekarier, skolbibliotekarier och lärare i syfte att reflektera kring och utveckla bokprat som en läsfrämjande insats.

Inledningsvis studeras förutsättningarna för bokprat utifrån följande frågeställningar:

  • Hur definieras bokprat av folkbibliotekens medarbetare?
  • Vad kännetecknar bokprat, hur planeras och genomförs det och vad ingår i detta läsfrämjande arbete?
  • Vilka tankar om insatsens betydelse uttrycker bibliotekarierna, de involverade barnen och deras lärare?
Definitioner av bokprat

Det visar sig att bibliotekariernas definitioner av bokprat är likartade. De vill skapa en bild av de böcker som de presenterar och tipsa om, fokuserar på upplevelse och lust och ger uttryck för en tydlig vilja om att varje barn ska hitta något som det blir nöjd med att läsa. En reflektion som författaren gör är att bibliotekarierna bär på en utsatthet då de inte vet vad deras engagemang och insats leder till på sikt. Hon frågar sig också varför inte bibliotekarieutbildningen på ett bättre sätt förbereder bibliotekarier för denna arbetsuppgift.

Bokpratets utformning

De bokprat som Catarina Schmidt har studerat varar alla i omkring 30 minuter. Upplägget är ganska likartat, det kretsar kring ett antal böcker som bibliotekarien presenterar och levandegör för barnen. Vid något av tillfällena får även barnen själva presentera böcker som de har läst. Ett bibliotek använder sig av en enkät som skickas ut till berörda elever innan bokpratet. Eleverna får besvara frågor om vilka böcker de tycker om och sedan utformas bokpratet delvis efter svaren. Huruvida alla elever får möjlighet att låna böcker i direkt anslutning till bokpratet framgår inte av texten, men det är väl troligt. I något fall delas en gåvobok ut till samtliga elever. I Catarina Schmidts reflektion kring bokpraten framgår att de medföljande lärarna påverkar stämningen i rummet. I ett fall finns ingen lärare med, där upplevdes stämningen som lite stökig och ofokuserad. En tanke från Catarina Schmidt är att de medföljande lärarna kanske inte har pratat med bibliotekarierna i förväg och därför inte riktigt vet vad som förväntas av dem. En ytterligare reflektion är att om bibliotekarien är personlig, kopplar boken till egna erfarenheter och snabbt sätter in barnen i handlingen och platsen berättelsen utspelar sig på skapas ett socialt rum som inverkar positivt ur en läsfrämjande synvinkel.

Barnens tankar om bokpratet

När barnen i gruppintervjuas efter bokpraten framgår det att de uppskattar att komma till biblioteket, få vara med om bokprata och låna med sig böcker. Intressant är att barnen uttrycker ett tydligt nyttoperspektiv på varför man ska läsa. I intervjuerna framkommer en betoning på teknisk läsförmåga, det vill säga att kunna avkoda och läsa med flyt. Catarina Schmidt menar att det finns en risk att läsning reduceras till att enbart knäcka sambandet mellan ljud och bokstav och att öva upp en fungerande läshastighet och att det fantastiska med att läsa – upplevelse, förståelse och meningsskapande – får en minskad betydelse. Barnen svarar också nekande på frågan om de pratar om och arbetar vidare med de böcker som presenteras på bokpraten.

Möte mellan professioner

I intervjuerna med de bibliotekarier och lärare som medverkat vid bokpraten framgår att de olika professionerna upplever att de kompletterar varandra i det läsfrämjande uppdraget men att de inte riktigt har tid att sätta sig ner och diskutera hur de kan samarbeta.

Hos Catarina Schmidt väcks efter intervjuerna med barn och vuxna några frågeställningar: Kommer tillgången till böcker att leda till läsupplevelser? Kommer barnen att samtala med någon om den bok som de har läst? Kommer någon eller några av böckerna att utnyttjas i undervisningen?

Bokprat för barn – ett socialt rum bland andra

I nästa del av rapporten problematiserar författaren och visar möjligheter för utveckling och fördjupning av bokprat och ställer frågor kring det sociala rum som bokprat skapar och möjliggör.

Catarina Schmidt efterlyser en större bredd bland de böcker som presenteras i bokpraten. T.ex. presenteras inte någon bok på annat språk än svenska, trots att barn med annat förstaspråk än svenska deltar vid samtliga bokprat. Hon efterlyser också fler faktaböcker, samt ljud- och talböcker.

För att det läsfrämjande arbetet ska få så bra resultat som möjligt föreslår Schmidt gemensamma övergripande lokala läsfrämjandeplaner, som ligger så nära lärares och bibliotekariers verksamhet som möjligt.

Hon menar också att studiens resultat belyser vikten av aktiv språkanvändning kring böckers innehåll liksom vikten av att få ingå i en social gemenskap där man gemensamt bearbetar samma innehåll. Som svar på frågan Hur skulle fortsatta processer kunna ske och utformas? ger Catarina Schmidt tre exempel på fortsatta processer efter bokprat. Exemplen utgår ifrån ett antal böcker som presenterades på de studerade bokpraten, t.ex. Fakirer av Bengt-Erik Engholm och Jojo Falk, och behandlar hur böckernas innehåll kan göras begripligt, hur de kan användas för aktiv språkanvändning och hur dialogisk högläsning kan fungera.

Catharina Schmidt använder sig av Judith Langers (2011) teoribygge när hon beskriver det meningsskapande som det innebär att läsa. Langer lyfter fram fem faser: Att vara utanför och kliva in, Att vara i och röra sig, Att röra sig bortom, Att objektivera, Att stiga ur.

 

Avslutningsvis innehåller alltså rapporten ett förslag till studiehandledning med ett upplägg för kollektivt lärande med utgångspunkt i rapportens innehåll. Tanken är att en grupp med barnbibliotekarier, skolbibliotekarier och lärare ska kunna träffas och samtala utifrån rubriker som ”Läsning som social aktivitet”, Barns delaktighet och språkutvecklande förhållningssätt” och ”Att göra läsare av läskunniga”.

I Sandviken samarbetar sedan några år tillbaka Litteraturhuset Trampolin, barnbibliotekarierna i Kulturcentrum och filialbiblioteken kring barns läs- och språkutveckling (läs mer om det i ett tidigare blogginlägg). Under hösten kommer vi att läsa Fakirerna och vi och samtala om innehållet.

Från Litteraturhuset Trampolins sida kan vi konstatera att det läsfrämjande arbetssätt som Catarina Schmidt förordar ligger väl i linje med det arbete som vi kontinuerligt utför i och utanför våra lokaler. Utvecklingsmöjligheten ligger kanske i att i större utsträckning koppla ihop det arbete med de bokprat som barnbibliotekarierna och filialerna genomför. Det ska bli spännande att se vad vi kommer fram till i våra diskussioner!

 

Illustrationerna i Fakirerna och vi är gjorda av Lisa Wool-Rim Sjöblom.


Inga kommentarer »

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Arkivet

Följ oss på Facebook