RSS Feed

Fotbollsfeber!

0

22 juni, 2016 av Karin Forsgren Anderung

Lyssna på sidans text med ReadSpeaker

Just nu pågår som ni förmodligen uppmärksammat Fotbolls-EM i Frankrike. Om några timmar spelar Sverige den sista och avgörande matchen i gruppspelet. Vinst mot Belgien krävs för att ”vi” ska ta oss vidare till slutspelet.

Det som många troligen inte vet är att det har spelats VM-fotboll i Sandviken en gång i tiden!

Idrottsplatsen Jernvallen byggdes år 1938 och var då Europas modernaste idrottsanläggning. Världsmästerskapet i fotboll 1958 spelades i Sverige under perioden 8 – 29 juni 1958. Två av matcherna under fotbolls-VM hölls på Jernvallen. Den 8 juni 1958 såg 20.000 personer på när Ungern spelade mot Wales. Den 15 juni mötte Ungern Mexico. 13.300 personer fanns då i publiken. Brasilien vann turneringen genom att besegra Sverige med 5–2 i finalmatchen.

Faktatexten ovan är hämtad ur handledningen till materialet Berättarryggsäcken, som Litteraturhuset tog fram till Sandvikens och Sandviks 150-årsjubileum 2012. I ryggsäcken finns påsar med olika föremål, som bär på berättelser ur Sandvikens historia. Till påsen med en fotbollssko hör en berättelse av Bernt-Olov Andersson, som varit väldigt populär. Nedan återges den i sin helhet, som en hyllning till fotbollen i Sandviken och Sverige, och med en förhoppning om ett mirakel i Nice ikväll!

Fotbollsskon

Sommaren 1958 – för över femtio år sedan – då var det fotbolls-VM i Sandviken. Det är säkert. Jag vet, för jag och mina kompisar var ner till Jernvallen och såg matcherna. På den tiden fanns det bara en enda kanal på TV, men där fanns det ett jättepopulärt program som hette Hylands Hörna. Där drog man lott om vilka andra städer än Stockholm det skulle få spelas VM-matcher. Och Sandviken vann. Vi fick landslagen från Wales, Ungern och Mexiko.

Alla i Sandviken tyckte det var jättespännande och biljetterna sålde slut nästan på en gång, fastän dom var dyra. I våran familj var vi tre pojkar så min pappa hade inte råd med biljetter till alla. Vi fick heller ingen veckopeng hemma och pengarna jag tjänade på att sälja tidningar på söndagarna räckte inte till några VM-biljetter. Men hur kunde vi då se alla VM-matcherna?

Jo, runt fotbollsarenan, utanför staketet, fanns det rader utav höga björkar. Och vi barn smög oss dit före matcherna och klättrade snabbt upp i träden. Om inte vakterna såg oss så kunde vi få se skymten av dom utländska storstjärnorna. Barnen från Bruket satt i stora klasar där i björkarna och gömde sig bakom löven, medan lagen från Wales, Ungern och Mexiko sparkade fotboll så att det ekade mellan husen.

Vi tyckte att det var ovant och lite konstigt att se spelarna i det mexikanska landslaget gå omkring med stora sombreron, eller bredbrättade halmhattar, på huvudet. Och under matchen gjorde vissa korstecken, och det hade vi aldrig sett förr, så vi undrade vad dom gjorde.

Spelarna bodde på Stadshotellet mitt i stan, det som idag är Princess, och för mexikanska landslaget var Jernvallen hemmaarena. Men det året var det inget av de tre lagen som vann. Det var Brasilien – med en storspelare som hette Pelé – som vann VM-finalen mot Sverige.

Och mellan vedbodarna på Bruket spelade vi fotboll hela den sommaren. 1958. Och vi barn turades om att vara storstjärnan Pelé.

Av Bernt-Olov Andersson

 


Inga kommentarer »

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Arkivet

Följ oss på Facebook