RSS Feed

Digitala redskap i undervisningen

0

30 januari, 2014 av Elin Folkesson

Lyssna på sidans text med ReadSpeaker

Karin Jönsson

Det var många som delade med sig av erfarenheter och kunskaper på inspirationsdagen Kreativt berättande i Bollnäs den 22 januari, och vi på Litteraturhuset hoppas och tror att deltagarna fick med sig en hel del inspiration när de åkte därifrån. Vi ska försöka återberätta lite av det som sades under dagen här, och först ut är Karin Jönsson, forskare från Malmö Högskola, som höll en mycket uppskattad föreläsning om digitala redskap i undervisningen. Vi kommer att berätta mer om övriga föreläsare i ett senare inlägg.

Frågan vi ville att Karin Jönsson skulle besvara var: Kan surfplattor stimulera till bättre läs- och skrivförmåga? Karin började med att problematisera själva frågan. Vad menas egentligen med läs- och skrivförmåga? Och är surfplatta verkligen rätt ord? Om vi bortser från de invändningarna så är svaret på den ställda frågan både ja och nej. Nej för att det ännu inte finns någon forskning som visar det, och ja för att vi kan se att motivationen att arbeta med språkutvecklande aktiviteter ökar hos barnen när de får tillgång till digitala verktyg, som Karin vill kalla dem. Men hon är också väldigt noga med att påpeka att resultatet inte kommer av sig själv bara för att tekniken finns. Det krävs kompetenta lärare som är villiga att tänka nytt. När det finns ett tydligt innehåll blir tekniken ett verktyg och inte bara en rolig apparat.

Forskningsprojektet som Karin har arbetat med går ut på att följa en klass från årskurs ett, då alla elever fick en varsin iPad, till årskurs tre. Projektet avslutas i vår när eleverna skriver nationella provet för första gången. Karin vill bland annat veta hur de digitala verktygen kan påverka och aktivera elevernas lärande, samt hur undervisningen kan ta hjälp av den digitala tekniken. Hon har hittills sett att arbetet gått från att fungera som hjälpmedel för traditionell färdighetsträning, till mer interaktiva uppgifter med film och foto, som inte hade kunnat genomföras lika lätt utan de digitala verktygen.

En positiv utveckling skedde, enligt Karin Jönsson, när läraren tog beslutet att tillåta elevernas fritid att ta plats i skolan. Tidigare hade det funnits en överenskommelse att eleverna endast fick spela spel på sina iPads på fritiden, och i skolan skulle de användas till skolarbete. Läraren märkte dock att måndagssamlingen ofta handlade om hur spelandet i helgen hade gått, och när hon tillät det samtalet att ta större plats gav det positiva effekter. Eleverna utvecklade ett samarbete där de hjälptes åt att lösa problem som uppstått och samtidigt vävdes skolämnena in i diskussionen på ett naturligt sätt. Karin berättade till exempel om hur barn i årskurs två självmant diskuterade procent och sannolikhetslära för att bättre förstå ett populärt spel.

När fritidens texter mötte skolans texter utvecklades också elevernas muntliga förmåga. De använde de digitala verktygen för att berätta om sin fritid, till exempel genom att visa en film eller ett foto kring något de varit med om under helgen, och berätta om det för sina klasskamrater. Vissa elever kunde till och med göra mer planerade presentationer av något de ville ta upp i klassen. Karin Jönsson kopplade här till Carina Fasts  forskning om literacy, och vikten av att se vad barnen bär med sig i sin språkliga ryggsäckar. Det tycker vi på Litteraturhuset är extra roligt eftersom den ryggsäcksmetafor som hon refererar till är en av utgångspunkterna för vår verksamhet.

Så oavsett om arbetet med de digitala verktygen ger bättre resultat på de kommande nationella proven eller inte, så är Karin Jönsson övertygad om att eleverna har utvecklat sina kompetenser, till exempel när det gäller samarbete och muntligt berättande.


Inga kommentarer »

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Arkivet

Följ oss på Facebook